.

Värkarna började, som jag skrev innan jag åkte in, redan på natten. Klockan 14 när vi åkte in (var framme då) var det tre minuter mellan värkarna. Jag var helt övertygad om att vi skulle bli hemskickade igen, men ville ändå "kolla" i fall det var på gång. 

När vi kom dit blev jag kopplad till CTG för att kolla Pluttens hjärtljud och mina sammandragningar. Blev också undersökt, var då öppen 3 cm. YES! Vi blev inskrivna! Nu skulle vi inte komma därifrån förrän han var född. Riktigt skön känsla och så spännande! 

Fick ett rum och de sa att vi i stort sätt fick göra vad vi ville. Vi tog en promenad med många upp- och -ner vägar, nu jävlar skulle det komma i gång, och det skulle helst gå snabbt! =)

När vi kom tillbaka fick vi middag. Blev inte så mkt uppäten av den för värkarna började bli riktigt kraftiga. Jag kunde inte sitta när de kom och Niclas var underbar och masserade ryggen. Har blivit tillsagd att inte skriva några detaljer, för då lär det inte födas fler bebisar ;-) men FAN vad det gjorde ont. Visste inte var jag skulle ta vägen.Trodde jag skulle gå mitt itu. Krävde epidural och det gick fort innan jag fick det. Var då öppen 5 cm. Ingenting ju! Testade även lustgasen men fick ingen rolig känsla så jag sket i den rätt snabbt. Epiduralen var himmelriket. Kände absolut ingenting under resten av tiden till jag var helt öppen. UNDERBART!

Vid 23.30 var det dags för sista pärsen. Epiduralen hade börjat släppa så att värkarna kom tillbaka. Snart bebis!
Var en så sjukt obehaglig känsla med krystvärkar. Usch. Men hade ju inte så mkt val än att stå ut! =)

44  minuter senare, kl 01:14 föds världens finaste lilla pojke, Noel Niclas Bergbring. Går inte att beskriva känslan, den är så underbar. 100 % äkta kärlek vid första ögonkastet!

Niclas fick klippa navelsträngen och jag har aldrig sett honom så stolt som när han fick sin son i sina armar. Magiskt!

Började tyvärr blöda en hel del efter moderkakan kommit ut. Fick akut dropp i båda händerna. Svimmade och mådde inte alls bra om vi säger så. Väldigt jobbigt och absolut inte det jag ville just då. Ville bara sniffa på min nykläckta bebis!
Niclas fick lille Noel direkt, en blöja och en pyjamas. Men han redde ut det! =)

Fyra timmar senare var de färdiga med mig, men svimmade så fort jag reste mig. Jobbigt. Fick sova med min lilla familj två timmar. Underbart! Vilken känsla!

Morgonen därpå kunde jag fortfarande inte resa mig utan att svimma. Blev flyttad till ett familjerum och det var skönt. Jag och Niclas låg bara och tittade på Noel hela dagen. Hur hade vi kunnat skapa något så fint, något så perfekt?
Fick besök av först Niclas föräldrar och sedan mina + syrran. Vi kunde inte vara stoltare!

Söndagen ville vi bara hem. De tog mitt HB och det låg bara på 70 så de ville egentligen inte skicka hem mig. Men jag sa att jag mådde bra (och det gjorde jag faktiskt, så jag ljög inte. Men hade jag behövt det hade jag gort det. Vi ville hem!) så vi blev utskrivna. Skulle komma tillbaka i dag för att göra lite tester på Noel. Underbart!

Kom hem, och fick besök av Niclas mormor & morfar och senare på kvällen Niclas lillebror! En stolt farbror! =)

Känns helt overkligt och helt underbart. Går verkligen inte att beskriva hur mycket kärlek man kan känna till en så liten varelse. Kan inte titta mig mätt på honom. Han är perfekt. Varje liten bit av honom är perfekt. Helt underbar.
 
Och till Niclas kan jag bara skriva att du är underbar. Vill att det ska vara du och jag föralltid. Älskar dig så enormt mycket. Du är en underbar person och jag har redan sett att du är världens bästa pappa. Hade inte velat ha någon annan som pappa till mitt barn. Han är perfekt, vår son. Vår blandning av dig och mig.

 Så älskling, detta gjorde vi jääääävligt bra! =)

Älskar er över allt! <3