.

Satt och funderade innan. Tiden har bara sprungit i väg!

Plutten kan i princip komma när som helst (och jag tror att de räknat fel på BF) och det känns som det var i går jag gjorde positivt graviditetstest.

Det var den 7/7. Dagen innan hade jag varit på konfirmation hos Stinas lillebror Olof.
Det störde mig rätt länge efter att jag då bara drack en lättöl, men vem hade kunnat ana att det skulle bli måååånga månader utan alkohol?!

Hade jobbat både dag och natt... eller skulle... jag kommer inte i håg men mamma & Rolle var på semester så jag bodde hos dom så att jag hade 1 min till jobbet. Gjorde testet där, och jag har kvar bilden på mobilen som jag skickde till Niclas. Tog en bild på stickan och skrev "jag vet inte vad jag ska tro"
Ringde Sandra och hon blev eld och lågor och sa att "visst var det positivt". Hmm... jag tyckte det var en aning svagt men det tyckte inte hon haha. Tvingade Niclas att köpa ett test till som jag tog morgonen efter.

POSITIVT!!!

Det går inte att beskriva den känslan man får. Vad gör vi nu? Hur ska vi klara detta? Shit liksom...

Har även kvar smsen från Niclas den dagen då vi var säkra:

"Du ska bara veta hur glad jag är alltså =) hoppar runder här på jobb =) puss"

"Jippi detta är så underbart älskling. vi ska ha en bebis älskling =) du ska bli mamma och jag ska bli pappa =) jippi =) längtar. älskar dig så enormt mycke älskling. Pussar på dig mamma maria"

Då kom jag fram till att hur det än blir och vad som än händer så är det verkligen honom jag vill ha barn med!

Och nu sitter man här och är höggravid och bara väntar på att få träffa vår älskade bebis så att livet kan börja på riktigt.

Vill veta vem det är som knuffar och buffar i mig, vem som gör mig kissnödig hela tiden, vem som gör att jag inte kan sova orentligt på nätterna.

Kom nu bebis, vi längtar efter dig!!!