.

Vi ska ju gifta oss i kyrkan... men har funderat över detta:
Vi ska, seriöst, lova inför Gud att leva "i nöd och lust tills döden skiljer oss åt".

Men.. lova inför Gud? (hoppas nu inte vår präst läser detta... eller Gud/Jesus för den delen...!!!) Är inte det lite gammalt? Vi tycker att det hör till att man ska gifta sig i kyrkan (men alla har ju olika uppfattningar och det är ju lika ok) precis som Noel blev döpt i kyrkan. Det är lite fint på något sätt. Men lova att leva tillsammans livet ut för Gud? Folk som skiljer sig då? Blir de ovän med Gud då? Vad händer med dom?

Nej, man kanske inte ska dra det så långt som jag gjorde nu. Men ändå..? Tänker på filmen "Adam och Eva" när hon ska gifta om sig och de inte vill att prällen ska dra upp Gud för att det känns så "förljuget". Lite så ja...

Men jag pratade med vår präst i går och hon verkade hur cool som helst. Faktiskt. Det kommer nog bli skitbra och jättefint, det tvivlar jag inte på. Det viktigaste, tycker jag, är att jag lovar Niclas hela tjohejsan.
För det göra jag, och kommer alltid att stå för det.

Här kommer jag traska fram som Fröken Olsson och tillbaka som Fru Bergbring!